Mööpeli-provet grundades för 28 år sedan av Lalli Tarkkanen och Heikki Wiik, två ivriga stövarjägare från Jurva. En dag under 80-talets slut så träffades Lalli och Heikki vid Esso bensinstation i Jurva och kom på idén
att anordna ett stort stövarprov i Jurva. Provets namn Mööpeli var givet eftersom Jurva är känt för
sin tillverkning av möbler, så även Heikki Wiik.( Ordet Mööpeli är Jurva dialekt och kommer från svenska
möbel). De första åren så tävlade möbeltillverkarna om att få bistå med sina möbler till provet.
Första Mööpeli-provet anordnades 1987, vinnare var då finskstövaren Hurma 95,86 p. ägare A.Koski från Jurva. Som överdomare i det här provet var Viljo Riippi och sekreterare Heikki Wiik.
Mööpeli-provet kan räknas som världens största stövarprov eftersom deltagarantalet är så stort,
som mest har 135 stövare av olika raser deltagit i provet. Mööpeli-provet har alltid varit årets höjdpunkt för många stövarjägare. Många Norska och Svenska stövare har erövrat sitt Internationella Jaktchampion i Jurva.
Mööpeli-provet öppnades i år den 14.2. i Järvenpää ungdomslokal, lokalen fylldes snabbt av stövarentusiaster, hundägare, provdomare och andra i ämnet intresserade. Välkomstfanfaren blåstes
av Matti Envall som alltid tidigare, men i år så hade han en trumpet som instrument istället för jakthorn.
Öppningstalet hölls av provkommitténs ordförande Jari Siltala från Laihela. Jari och alla andra medlemmarna i kommittén ville tacka alla provdomare som frivilligt ställt upp till provet och alla jaktföreningar inom 11 kommuner som bistått med provmarker till provet. Jari tackade även
Kökspersonalen som frivilligt ställt upp med att servera mat och kaffe åt oss i två dagar. Jari tackade även alla sponsorer som donerat priser till provet. Utan all denna frivilliga hjälp skulle det vara helt omöjligt att genomföra ett så här stort arrangemang.
Provkommittén önskade att ca 50 hundar skulle delta i årets Mööpeli, men bara efter några dagar så var kvoten full. Till slut kunde man ändå ta emot lite över 70 hundar till årets prov.
För första gången genom tiderna kunde man tävla om uppfödningsmästerskapet i provet. Minst två hundar från tävlande Kennel måste delta i provet och deras sammanlagda slutresultat räknas ihop. I år vann Mäkikallion kennel tävlingen med resultatet 328,08 poäng.
Som överdomare för provet i år hade man bjudit in Mika Elgland från Ylihärmä. Överdomaren betonade att det är hunden som står för huvudrollen under provet. Hunden skall endast tillges det som den har presterat under dagen i provet och det skall synas i domarrapporterna, utan att tillägga eller bortta något från hundens prestation. Domarna måste komma ihåg att agera efter de regler som står i regelboken, och vanligt bondförnuft får användas i oklara situationer. Till slut önskade han långa drev till hundägarna och trevliga dagar i skogen med gott samarbete inom grupperna. Provområdena hade lottats redan på torsdag kväll och nu presenterades dessa så att hundägarna visste vart dom skulle åka följande morgon och av vem domargruppen bestod av.
På lördagen startade 71 hundar, av dessa var 1 Posavinastövare, 1 Estlandsstövare, 1 Smålandsstövare
från Sverige, 2 Dunkerstövare från Norge och sen var resten Finska stövare från Finland, Sverige och Norge.
Det är alltid lika roligt att konstatera från deltagarlistan att vi har gäster från utlandet i detta Internationella
jaktprov för stövare, så även i år. Från Sverige hade vi 4 deltagande hundar och 5 från Norge.
Lördagens bästa prestation presterade finskstövaren Sorry 94,75p. från Kronoby ägare Eeva Wassborr. Som två kom finskstövaren Honkalouhun Sumu 91,67p. ägare Timo och Tarja Huuskonen och som trea finskstövaren Puron Kerttu 90,46p. ägare Anu Karhu.
Sammanlagt på lördag så drev 24 hundar till förstapris varav 5 stycken presterade över 90 poäng.
På söndag drev 17 hundar till första pris varav bara en över 90 poäng.
På lördag hade jag äran att följa med Belger Du Nord Willy finsk stövare från Norge med Espen Johannesen
som ägare. På morgonen var vädret ganska bra ca +2 grader och ganska vindstilla. Hunden sökte ut och vi
började prata om jakt och hundar. Tiden gick men inget hände, vi visste nog om att vi har haft färre harar i
år än vanligt. Men vad det kan bero på så finns det många åsikter, men själv tror jag på att våra harar fått någon sjukdom som gallrar bort dom svagaste individerna och bara dom starka blir kvar. Efter ett långt
sök hör vi till slut det vi väntat på. Willy har hittat en hare som bara efter 5 minuters drev visar upp sig på vägen framför oss. Willy är bara minuten efter och har inga svårigheter att följa haren över vägen.
Vi står och njuter av den härliga musiken som Willy presterar. Vi förväntar oss att drevet skall vända tillbaka men så är inte fallet den här gången. Skallet tonar bort i fjärran och vi blir tvungna att hoppa i bilen om vi ska ha någon möjlighet att följa med hunden. Vi förflyttar oss 2,5 km där vi hittar Willy på följande
skogsbilväg, haren har sprungit fram och tillbaka i sina egna spår för att tappa bort förföljaren. Efter en stund hittar Willy avhoppet och fortsätter att driva söderut. Än en gång måste vi hoppa i bilen för att ha någon möjlighet med att följa med drevet. Vi färdas ca 3 km och är över på nästa provområde då vi hör
Willy börja driva 500-600 meter ifrån oss. Garmin pejlen visar att Willy driver tillbaka därifrån vi startade i morse, så igen alla in i bilen och snabbt tillbaka. När vi kommer tillbaks där vi såg haren för första gången i morse kommer Willy upp på vägen framför oss. Det blir tappt på vägen fören Willy reder ut åt vilket håll haren gått. Tillslut hittar Willy avhoppet och driver tiden ut. Vi fick ihop till 73 min i första omgången, eftersom vi inte kan godkänna det som vi inte har hört då vi förflyttade oss med bil. I den här regeln har vi fått ändring till det bättre i år. Från och med i år får vi börja använda gps-pejlen som hjälpmedel om så behövs. Men tillbaka till Willy, Willy hade oturen med sig och hittade inte den andra haren. Vädret hade blivit sämre 0 grader och det hade börjat blåsa vilket medförde att det blev en liten skare på snön. Harspåren blev inpaketerade i snön och det var omöjligt att få någon vittring. På söndag hade Willy presterat ett förstapris drev på 84,96 poäng, men om han hade presterat ett förstapris drev på lördagen så skulle han ha blivit första ”tähtivalio” (stjärnchampion) som utländsk hund. Men som vi brukar säja
”man kan inte lyckas varje gång, inte änns varannan gång”.
På söndagen började överdomaren sin körrunda med att besöka Leif Håkon Bergs Lb Jens i sitt lottade
provområde. Leif hade rest över 900 km med sin hund från Oslotrakten till Jurva. Leif deltog för andra gången i Mööpeli-provet. I fjol presterade Leifs hund bästa resultatet på lördag och erövrade sitt CACIT (Internationellt jaktchampion). Jens är Leifs 8 stövare från egen uppfödning. Han tyckte att provet är bra arrangerat och motsvarande finns inte i Norge eller i Sverige, men det är ju frågan om världens största stövarprov tillagde Leif. Leif tänker även delta i nästa års Mööpeli-prov om bara hunden är i skick och varför skulle den inte vara, den är ju bara 4 år gammal och har många år framför sig. Lb Jens presterade ett förstapris drev på lördag på 77,42 poäng, men hade otur på söndag och placerade sig på 26 plats i den sammanlagda resultatlistan.
På söndag var jag själv som domare åt finskstövaren Spiro från Sverige med ägare Mats Byman. Vi släppte
Spiro från bilen som vi lånat av Bertel Lindholm. Spiro sökte av närområdet men fick ingen vittring, så efter en stund så beslöt hela gruppen att vi förflyttar oss till fots längst med vägen. Inga nya spår fanns att hitta i den nya snön som kommit i natt ca 1 cm. Så vi hoppade av vägen och följde en dålig traktorväg in i skogen, vi hade inte sett till eller hört något från Spiro på en lång stund. Vi stod och väntade vid en tallplantering där vi hittade några gamla och ett nytt harspår. Spåren gick igenom tallplanteringen mot en större skog. Samtidigt kom Spiro och tog kontakt med oss, men försvann med det samma i den riktning dit även haren gått och efter 9 minuter så blev det upptag. Efter 3 minuters drev såg jag haren och andra domaren kunde filma drevet med sin mobil. Första timmen höll sig haren inom ett ganska litet område i en tallplantering, men eftersom den inte kunde lura hunden här så förflyttade den sig ca 800 meter bort. Här i storskogen hann haren göra flera avhopp och springa flera gånger fram och tillbaka i sina gamla löpor. Nu började även Spiro att ha det svårt att följa haren. Vi räknade bort tappterna och fick ihop till 85 minuter i första omgången, Mats ropade in Spiro från fullt drev som jag tycker var helt makalöst. Skulle aldrig lyckas med mina egna hundar men det är ju frågan om träning förstås. Hela gruppen med Mats bakom ratten förflyttade vi oss till nästa område. Återigen släppte vi Spiro i skogen och satte oss ner och fortsatte att prata om jakt och hundar. Mats hade lärt sig lite finska förrän han kom till Jurva ”pa..kapää tuomari”, men som tur så kunde vi svenska så han behövde inte utrycka sig på finska. Vi hade en riktigt trevlig dag i skogen och det kändes som man fått en ny kompis. Men För Spiro gick det inte lika bra, vädret hade gått över på plussidan och det blev lite väl blött före för Spiro. Han skällde till några gånger så vi visste om att han hittat nattspår men kom aldrig in till den stora skogen eftersom vittringen efter haren var sämre där. Efter provet så tyckte Mats åt mig att han haft det riktigt trevligt i skogen eftersom han inte bara haft en domare som kunde svenska utan två stycken. Hälsningar åt Mats Byman från Sverige. Bättre gick det för Mats fru som för första gången själv stått upp som hundförare på ett prov. Hon var hundförare åt finsk stövaren Chill Outs Edna med 87,17 poäng på lördag och 84,04 poäng på söndag och i den sammanlagda resultatlistan med 171,21 poäng så placerade sig Edna på andra plats i årets Mööpeli-prov.
Söndagens bästa resultat presterade C.I.B FI Uch FI Jch SE Uch Alapörkän Lady 97,75p. ägare Jari Fors. Allt gick helt suveränt tyckte Jari Fors, för att lyckas så här bra så måste allt matcha:
- Hunden måste vara bra och i god kondition.
- Man måste ha tur i lottningen av provmarkerna.
- Domaren måste känna till provmarken.
- Föret måste vara bra för hunden.
- Drevobjektet (haren i detta fall) måste bete sig lugnt och vara ”samarbetsvillig” med hunden.
När alla dessa klossar passar ihop så kan man förvänta sig ett toppresultat.
Bästa sammanlagda resultat presterade FI UCH FI JCH finskstövare Mäkikallion Jetta 89,58p. lördag och 89,00 på söndag (178,58p.) ägare Martti Heikkilä. Två kom Finskstövare Chill Outs Edna från Sverige 87,17p. lördag och 84,04p. på söndag (171,21p.) ägare Mats Byman och som trea kom finskstövare Viitainmaan Victoria 83,00p. lördag och 86,25p. på söndag (169,25p.) ägare Jan-Erik Rehn.
Efter prisutdelningen på söndag kväll var säkert alla en erfarenhet rikare och hoppas från min egen del att alla hade haft en givande helg här i Jurva. Ännu ett lyckat Mööpeli-prov hade genomförts och alla stövarvänner började att göra sig redo för att åka hem, vissa en längre färd än andra, men jag hoppas vi träffas igen nästa år i Mööpelit 2015 och kanske kommer det några nya deltagare från Norge och Sverige.
Välkomna till Världens största stövarprov för stövare den 14–15.02.2015.
